Avkastning på eget kapital och totalt kapital — lönsamhet i förhållande till insatsen

Vinstmarginalen är det mest använda lönsamhetsmåttet, men den besvarar en begränsad fråga: hur mycket av varje omsatt krona som blir kvar. Den säger ingenting om hur mycket kapital som krävdes för att omsätta kronan från början.

Två bolag kan ha identisk vinstmarginal och ändå vara helt olika investeringar. Det är det avkastningsmåtten fångar.

Avkastning på eget kapital

Avkastning på eget kapital sätter resultatet i relation till ägarnas insatta och upparbetade kapital. Måttet beräknas vanligen som resultat efter finansiella poster delat med eget kapital.

Talet svarar på vad ägarna får ut i förhållande till vad som står kvar i bolaget. Ett bolag som tjänar en miljon på ett eget kapital om fem miljoner har tjugo procents avkastning.

Måttet förkortas ofta ROE, efter engelskans return on equity.

Avkastning på totalt kapital

Avkastning på totalt kapital ser i stället till samtliga tillgångar, oavsett om de finansierats med eget kapital eller lån. Det beräknas som rörelseresultat plus finansiella intäkter, delat med balansomslutningen.

Här mäts hur effektivt bolaget använder sina resurser, utan hänsyn till hur de finansierats. Måttet förkortas ROA, return on assets.

Skillnaden mellan de två måtten är alltså finansieringen. Och det är i den skillnaden den intressanta informationen ligger.

Hävstången — och dess baksida

När avkastningen på totalt kapital överstiger räntan bolaget betalar, ökar avkastningen på eget kapital ju mer bolaget lånar. Bolaget tjänar mer på det lånade kapitalet än vad det kostar.

Det innebär att ett högt ROE kan komma från två helt olika håll. Antingen är verksamheten genuint lönsam, eller så är bolaget hårt belånat och hävstången gör resten.

Ett bolag med ROE på trettio procent och ROA på tjugofem har en stark rörelse. Ett med ROE på trettio och ROA på fyra har en svag rörelse och mycket lån. Bara det första talet är detsamma.

Hävstången verkar dessutom åt båda håll. När lönsamheten faller under räntenivån förstärker skuldsättningen förlusten i stället.

Litet eget kapital ger missvisande tal

Ett vanligt problem i mindre aktiebolag är att det egna kapitalet är litet. Ett bolag med hundra tusen i eget kapital som tjänar två hundra tusen får en avkastning på tvåhundra procent.

Det är matematiskt korrekt och praktiskt meningslöst. När nämnaren är liten blir kvoten instabil och känslig för små förändringar.

Är det egna kapitalet nära noll eller negativt går måttet inte att tolka alls. Använd då avkastning på totalt kapital i stället.

Ägarlön i fåmansbolag

I bolag där ägaren också arbetar i verksamheten finns en särskild komplikation. Hur mycket som tas ut som lön respektive lämnas kvar som vinst är delvis ett val, ofta styrt av skatteöverväganden.

Det betyder att resultatet — och därmed avkastningen — går att påverka utan att verksamheten förändrats. Ett bolag där ägaren tar ut hög lön ser mindre lönsamt ut än ett identiskt bolag där ägaren tar ut lite.

Vid jämförelser mellan små bolag är detta ofta den enskilt största felkällan. Personalkostnaderna i förhållande till omsättningen kan ge en indikation på om lönenivån är marknadsmässig.

Så använder du måtten

Räkna båda talen, inte bara det ena. Skillnaden mellan dem berättar om finansieringen, och den informationen finns inte i något av talen var för sig.

Räkna över tre år. Enstaka år påverkas av engångsposter, försäljning av tillgångar eller ovanligt stora investeringar.

Jämför inom bransch. Kapitalintensiva verksamheter har strukturellt lägre avkastning på totalt kapital än tjänsteverksamheter, eftersom nämnaren är större. Det säger ingenting om vilken som är den bättre verksamheten.

Sammanfattning

Vinstmarginalen mäter lönsamhet per omsatt krona. Avkastningsmåtten mäter lönsamhet per investerad krona, vilket i regel är den mer relevanta frågan.

Avkastning på totalt kapital beskriver rörelsen. Avkastning på eget kapital beskriver rörelsen plus finansieringen. Är det andra talet mycket högre än det första kommer skillnaden från lån — och då är den känsligare för sämre tider än vad den ser ut att vara.